Vårt husbilsliv

I vår blogg kommer vi att berätta om våra resor med vår husbil och hur livet ter sig däremellan. Det är roligt om ni vill lämna en kommentar till våra inlägg. Själva tycker vi det är kul att läsa andras reseberättelser och om deras liv med husbil respektive husvagn. Man får alltid tips och inspiration genom att titta in på alla fina bloggar som finns på nätet.

tisdag 15 november 2016

En ny upptäckt....

Häromdagen upptäckte vi en ny "gammal" camping i Altea, vi hade fått tipset från våra grannar på El Raco Erik och Marianne, campingen heter Santa Clara.



här är deras hemsida, och här länk till karta. 

Infarten ligger på väg 332 och är svår att upptäcka, när vi har åkt förbi där tidigare har vi trott att det tidigare legat en gammal camping där men som var nedlagd.



Det verkar vara en liten familjecamping, med spansk ägare som inte är så bra på att prata annat än spanska. Som tur var så fanns en holländsk husbil uppställd där damen i fråga pratade engelska och hon visade oss gärna campingen, det var det enda ekipaget som stod där. På bilden ser man den spanska ägare i bakgrunden.



Här står holländarnas husbil.


Vi tror inte att man ska ge sig in här med allt för stora bilar men en ordinär husbil är ok. Det finns ett par platser där det kanske skulle funka med en större husbil men det beror ju på hur många andra bilar som står där med tanke på om man behöver vända och dylikt. Dom här två platserna ligger lite för sig och är lite större.


Från en del platser har man även utsikt ner över havet vid hamnen i Altea. En kort promenad härifrån så är man nere vid hamnen i Altea så den ligger väldigt bra till med närheten både till Altea och Albir.



Mer om service och priser kan ni läsa om på deras hemsida. Det vi tyckte var konstigt var att det inte stod fler bilar eller vagnar här men jag tror att campingen är lite svår att upptäcka att det inte skrivits så mycket om den på sociala medier, kanske det blir ändring på det nu för det är klart ett alternativ för lite mindre eller medelstora ekipage. Enligt den holländska damen är tydligen campingen full med spanjorer på sommaren.

Häromdagen var vi på en liten utflykt till Calpe med lillbilen. Strandpromenaden är fin där men tyvärr så får man inte gå med hundar där.


Vi passade på att gå in på ställplatsen som ligger i närheten av Aldi. Vi upplevde nu det som att platserna hade blivit mindre för bilarna stod väldigt tajt.


När vi var där stod det endast en svensk husbil där. Det verkar som att dom eventuellt håller på att bygga en ny ställplats på andra sidan vid Lidl, det behövs ju verkligen fler ställplatser så det är bara att hoppas att vi tror rätt. 


Nu är det nog slut på den riktigt tryckande värmen, då kanske Alonso slipper att ha en våt handduk runt huvudet för att svalka av sig.



Det kunde dock varit lite bättre väder igår när vi fick besök av son och barnbarn, då regnade det och blåste.



Dom kom med buss ifrån Valencia där dom varit över helgen och tittat på den avslutande tävlingen i Moto GP. Max tävlar ju själv med motorcykel i Supermono där han blev både svensk och nordisk mästare i år, han vann även förra året. Han tävlar även i Classic Superbike, som i år var det första året han tävlade i den klassen, han vann även där totalt i år, men upp till klassen Moto Gp fattas det nog dessvärre lite pengar och sponsorer. Mer om Max tävlande kan man läsa under fliken MC sport på bloggen.

Här är en bild på Max och hans cyklar när han tävlade i Linköping i år, där syns även den duktiga mecken, i vit tröja, nämligen pappa Jocke.



måndag 7 november 2016

Grattis på 50 års dagen!!!!

Grattis på 50 årsdagen Jocke! Längtar efter dig! Många kramar från mamma och pappa, Alonso och Simone!




fredag 4 november 2016

Ibland får man en riktig tankeställare.

Vi följer ju ett antal husbilsbloggar, bland annat Pensionärsvil(l)an. Igår hade dom uppdaterat sin blogg med ett nytt inlägg där de skrev om att Ingemar hade drabbats av hjärtinfarkt när dom var på en ställplats i Peniscola, det var en omskakande läsning och vi kände djupt med dem.

Det fick oss att tänka efter i den situation och miljö som vi befinner oss i nu. Det är bland annat otroligt viktigt att man har rätt försäkringar tecknade innan man åker hemifrån, själva har vi tecknat reseförsäkringar i Gouda försäkringsbolag.

Vi har ju kommit upp i den åldern när krämporna börjar ge sig tillkänna och det kan ju även hända dramatiska saker som man inte har en aning om. Trots det så känner vi oss nog ganska säkra i den miljö i Benidorm som vi nu befinner oss i. Här finns gott om läkare och vårdinrättningar där man har lätt att göra sig förstådd, bland annat finns ett antal läkarmottagningar i Albir med norsktalande läkare och personal. För någon vecka sen besökte vi en av mottagningarna för att få varsin spruta med influensavaccin, även Alonso har varit hos veterinär här i Benidorm och fått en årlig vaccination. Inom nära avstånd finns även ett par sjukhus.

Förra vintern vi var här fick jag, Birgitta, en ihärdig infektion som inte ville ge med sig och jag var därför tvungen att uppsöka läkare och fick behandling som hjälpte. Fick även akut tandvärk och en tand behövde rotfyllas, det var inte heller några problem med att få tag i tandläkare och få behandling. Tidigare år fick jag problem med ett öga, uppsökte då en jättebra ögonklinik på sjukhuset Imed Levante.



För några veckor sen fick vi en en otäck upplevelse med vår hund, det var en fredagskväll när vi som vanligt satt och kramade om Alonso och fick känna en stor knöl på halsen/bröstet, stor som ett ägg, och den hade kommit plötsligt från ingenstans. Så klart blev vi oroliga och undrade vad det var. Vi visste att ett par svenskar här på campingen hade varit akut med sin hund hos veterinär men visste inte var så jag, Birgitta, begav mig till dom och fick uppgift om en djurklinik som var öppen dygnet runt, den låg endast 10 minuters bilfärd från campingen. Där konstaterade man att Alonso hade fått en infektion och han fick en spruta med antibiotika och en återbesökstid en vecka senare. Nu när det gått mer än 14 dagar har knölen gått bort.

Nu är det bara att hoppas att vi får vara friska, men om nåt oförutsett händer så vet vi att hjälp finns att få på nära håll. Det känns även tryggt att det finns en hel del svenskar här på campingen som man kan få stöd och tips av.