Vårt husbilsliv

I vår blogg kommer vi att berätta om våra resor med vår husbil och hur livet ter sig däremellan. Det är roligt om ni vill lämna en kommentar till våra inlägg. Själva tycker vi det är kul att läsa andras reseberättelser och om deras liv med husbil respektive husvagn. Man får alltid tips och inspiration genom att titta in på alla fina bloggar som finns på nätet.

onsdag 24 juli 2013

Vilken tur att man är hemma nu...

Vi har nästan bara kaktusar som krukväxter. Tidigare hade vi S:t Paula i varenda fönster men det blev för mycket jobb för vår inneboende hustomte när vi var ute med husbilen. Nu har vi därför siktat in oss på att bara spara våra kaktusar som har hunnit bli riktigt gamla, på sommaren ställer vi ut dom på verandan. Ofta händer det att dom blommar just när vi är borta, blommorna vissnar efter bara ett par dagar.

I år har vi tur som får se minst 3 utav kaktusarna blomma, kanske det hinner bli ännu fler.


Man kan kanske tro att dom blommar på grund utav ägarens "gröna fingrar" men min son säger att det är nog snarare tvärtom. Han har hört att kaktusarna blommar när dom tror att dom ska dö, detta för att säkra efterväxten. Här kan man se hur stora blommorna är om man jämför med stupröret bredvid till höger.


Så här såg det ut i Linanäs hamn på onsdagen efter att vi kommit hem. Style uppträdde på krogen och det var fullt med båtar vid gästbryggorna och massor med folk inne på krogen. Vi valde att stanna utanför på gräset, men det är kul när det händer lite på ön, på vintern är den så gott som dö då händer nästan ingenting. Men va gör det, då är vi ju förmodligen i Spanien och där händer det desto mera.


I söndags var det körigt. Barnbarnet körde sin första SM-tävling i Supermoto efter att han bröt benet inför den första deltävlingen. Han har därmed missat två SM-deltävlingar. Samtidigt spelade våra svenska fotbollstjejer match så det blev till att äta söndagsmiddag framför både datorn och tv,n. För tjejerna gick det ju bra, för barnbarnet gick det så där. Benet höll för påfrestningarna och han hade farten i sig men det strulade lite så placeringarna blev inte de bästa. Nu håller vi tummarna för nästa tävling som går i augusti.



tisdag 16 juli 2013

Hemma igen...

Nu har det gått en tid utan uppdatering, det beror på att vi inte hade någon uppkoppling den senare delen av vår resa. Här kommer nu en liten sammanfattning.

Vi hade fått kommentarer från "Bosse och Gerd" som tipsade om en maträtt, Winzerpfännchen, från den fina restaurangen bredvid ställplatsen i Neumagen Drohn. Det var vi ju tvungna att pröva på. Restaurangen är mycket trevligt inredd.


Anders och Alonso väntade på maten med spänd förväntan.


Tack för tipset Bosse och Gerd, det smakade jättegott, det var en gryta med fläsk, bacon, lök och någon grönsak i en grädd- och vinsås. Till det serverades potatiskroketter.


På andra sidan floden räknat från ställplatsen fanns jättefina cykelvägar bland annat till Piesporter. Det fanns en bro över floden en bit från ställplatsen. Vädret visade sig från sin fina sida.


Fina vinodlingar överallt.


Färden gick vidare tillbaks längs Moselfloden med ett nytt stopp i Graach.



Den här synen vaknade vi till många gånger, man höll på att bespruta odlingarna överallt, verkar vara ett riskfyllt jobb. Det var svårt att somna om till ljudet av helikoptern, dom började jobba väldigt tidigt på morgonen.


Vi hade planerat att åka till en ställplats i Traben Trarbach men när vi kom dit blev vi besvikna. Ställplatsen låg ganska långt från själva centrum och det verkade bökigt att ta sig in till platsen så vi vände och åkte tillbaks till en ställplats vi sett i Kinheim. Det var en jättestor ställplats. När vi kom fanns det ingen ledig plats direkt vid floden.


Men efter ett tag var det en bil som åkte, då flyttade vi ner till strandkanten.


Där kunde Alonso gå i och bada.


Lilla "Grålle" stortrivdes i det höga gräset där hon kunde ligga på "span". Nu var vädret fint igen.


Färden gick vidare längs med floden och nästa stopp blev på ställplatsen i Neef. Nu var vädret dåligt igen. Det var en stor ställplats med el, vatten- och tömningsstation.



Det var inga markerade platser utan man fick ställa sig lite varstans på gräsytorna längs med floden.

Vi hade därefter planerat att stanna i Cochem som är ett trevligt ställe som vi besökt tidigare med husvagn, vi har då legat på campingen. Nu hade vi läst om en ställplats precis utanför campingen, men återigen en besvikelse. Det var en tråkig, skräpig grus-/sand-/jordplan utan någon service bara en parkeringsautomat. Dessutom satt en den man där i diket som såg lite "skum" ut så där ville vi inte stanna. Det var bara att åka vidare.

Den etappen blev ganska lång då vi valde att åka vidare till Hann.Münden. Det finns en bra ställplats precis utanför campingen vid "Tannzwerder" men där fanns inga stora platser lediga så vi fick åka vidare ut på den allmänna parkeringen där det finns ett antal markerade husbilsplatser. Det var ganska fullt men vi kunde "knö" in oss.


Dom här gamla fina turistbussarna såg vi där.


Efter en natt for vi vidare till Travemünde. Vi låg där två nätter, en av dagarna fick vi stå vid kajen, där får man bara stå ett dygn.


Där har man en häftig utsikt över hamninloppet med alla stora färjor.


Det visade sig att det var festhelg i Travemünde. Festligheterna var belägna utefter den stora fina beachen där det finns en bred och lång strandpromenad.


Det fanns många tält där man kunde köpa olika saker att äta och naturligtvis även ställen där man kunde ta sig en kall öl.



Utanför ställplatsen på kajen finns ett antal restauranger, där intog vi varsin tallrik med rödspättor och pommes frites och till det en kall god öl.


Sen gick färden vidare mot Heiligenhafen, gissa vi blev överraskade då det även där var festligheter, det var Triathlontävlingar och jättemycket folk på krogen där vi tänkt äta.


Men vi fick ändå plats för att äta backfisch med pommes och remouladsås, det är en favorit som måste ätas varje gång vi är där.


Mycket bilar fanns på plats, däribland många svenskar.


Gissa om Anders var sugen på den här dekalen. Det visade sig att ägarna till bilen var kompisar till Ove och Gunilla som också var i Heiligenhafen, dom har vi träffat åtskilliga gånger på olika ställen i Europa, senast i vintras i Benidorm.


Naturligtvis var vi tvungna att gå och bada Alonso, han älskar ju det, han bara sprang ner till vattnet. I Heiligenhafen låg vi ett par dagar och han badade ett par gånger.


Vi hade nu tänkt ta det lite lugnt hemåt, efter en natt hos Bengt i Örkelljunga for vi vidare till Gränna. Vädret hade nu sedan flera dagar varit kanon. Det var ganska många bilar på ställplatsen men vi hade tur som fick el.


Nedanför campingen vid stranden var det full fart på ett gympapass som körde Zumba. Till middag blev det en god pizza från en av restaurangerna och sen kunde vi inte låta bli att gå till affären vid hamnen som säljer rökt fisk, till kvällsmål blev det därför rökt röding med örtsås på hård macka.


Naturligtvis ville Alonso även bada här. När vi skulle gå hem till husbilen höll vi inte på att få med honom, han ville inte gå upp från vattnet.


Vi var inte riktigt redo för att åka hem ännu, det var ju så fint väder nu så därför stannade vi i Trosa över natten, som vanligt blev det en promenad utefter kanalen.


Gästhamnen var full med båtar.


Vi hade helst velat stå på ställplatsen som ligger vid bron, men där var fullt när vi kom men det fanns plats bakom byggnaderna vid gästhamnen så där parkerade vi. På kvällen/natten mot lördagen blev det ett himla "dunka dunka". Dom hade rest ett stort tält på gräsmattan med en massa bord och bänkar och därifrån så spelades det tung musik och då menar jag riktigt hög dunka dunkamusik. Vi gillar ofta moderna musik men det här var för mycket även för oss. Som tur var hade vi öronproppar med oss så vi kunde sova gott i alla fall. Jag undrar vad övriga Trosabor tycker om det här, det vore kul att höra. Vi har aldrig hört något liknande när vi varit där förr, men då har vi nog inte varit där i juli förmodligen.


Sen var det då dags att åka hem. Gissa om vi har mycket att ta reda på nu, både i trädgården, i husbilen och i huset. Men vi tar det lugnt, ingen idé att stressa upp sig, man får ta det undan för undan vi har ju semester hela tiden som tur är.