Det var värre än vi trodde. Efter en undersökning med ultraljud visade det sig att hon hade elakartade förändringar på levern och mjälten. Det blev ett chockartat besked för oss. Vi hade pratat med veterinären på förmiddagen och fått veta att blodprover inte visade något alarmerande. Det återstod nu att söva henne och se om hon hade fått något grässtrå i svalget. I vilket fall som helst skulle vi kunna hämta hem henne idag. Det visade sig dock vid senare undersökning att det var värre än vi hade kunnat tänka oss. Veterinärens råd till oss var att hon skulle få somna in. Det är otroligt tomt efter henne. Som tur är och vår tröst, har vi vår lilla "Grålle" kvar som är hennes syster.Veterinären sa till oss att katter brukar gå undan om dom inte mår bra, det är kanske förklaringen till varför hon var borta så länge som 11 dagar, det hade hon aldrig varit förut. Hon hade kanske på känn att det närmade sig slutet, det gick bara så fort. Vi hade inte anat något innan hon försvann.
Vi beklagar djupt det inträffade o känner med er!
SvaraRaderaÅh fy vad tråkigt, jag beklagar verkligen! Jag vet hur vansinnigt ledsen man blir över att mista en familjemedlem... Speciellt när det kommer ifrån ingenstans! :(
SvaraRaderaTack för er omtanke. Vi har haft en hund och tre katter tidigare. Vår hund blev 11 år och katterna blev 9, 15 och 17 år.Man blir alltid så ledsen när dom går bort. Det konstiga med denna gång var att det fanns inte på kartan att hon var dålig utan vi var så helt inställda på att det hade med hennes rymning att göra.
SvaraRaderaÅh vad tråkigt! Men det var ju det bästa för katten trots allt...
SvaraRaderaKram!
Usch, vad tråligt! Det blir ju så tomt när man haft ett husdjur länge. Men självklart det bästa ni kunde göra för katten.
SvaraRadera